Sitter vid ett bord, helt ensam. Endast jag, mina papper och min dator.
Musik i örat. Håkan sjunger och svunna dagar och jag stirrar rakt fram i den vackra vintersolen. Det är fint. Det är nästan ljuvligt och det är inte långt bort att jag glömmer alla världens bekymmer.
Jag är förkyld. Vilket jag inte tycker om och försöker trotsa. Jag har inte det jag vill ha, vilket jag försöker glömma och lämna bakom mig. En normal stund skulle allt det kännas jobbigt.
Men inte just nu, just nu är bara allting vackert!
Fokus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar